Nights Of Terror

Av en slump såg jag "the man with the golden gun" i helgen och jag påmindes om hur mycket jag älskar dvärgar. När de avhumaniseras uppstår stor komik! Kanske inte så politiskt korrekt men men. Jag beslutade mig därför för att se Den Syndige Dvärgen som införskaffades för ett tag sedan. Mina förväntningar var skyhöga och jag var fullständigt säker på att det skulle röra sig om 5/5. Tyvärr hade jag fel och nu i efterhand känner jag mig kluven. Det är en unik film med många poäng och fördelar men med lika många motsvarande nackdelar som lyckas neutralisera de mästerliga och positiva aspekterna. Jag önskar nästan att jag inte sett den och på så sätt levt i den lyckliga illusionen om att detta var ett mästerverk som väntade på att jag skulle beskåda det.



Den syndige dvärgen handlar om Lila och hennes son Olaf (titelns syndige dvärg) som tillsammans driver ett hotell som verkar härstamma från industrialismens första Oliver Twist-dagar. Men bakom det nedgångna hotellets slitna fasad finns mörka hemligheter och ljusskygga verksamheter. I vindens dunklaste hörn ryms nämligen en bordell! Olaf kidnappar unga vackra kvinnor, låser in dem på vinden och gör dem heroinberoende. Med andra ord är Olaf en ytterst syndig dvärg! En dag kommer Mary och Peter till hotellet under sin resa runt Danmark på jakt efter jobb. När Peter febrilt söker efter en förläggare som är villig att publicera hans böcker börjar Mary höra mystiska ljud från vinden. Samtidigt som hon börjar undersöka mysteriet får Olaf upp ögonen för henne och vill integrera henne i bordellverksamheten...



Föga förvånande är filmens starkaste (och bästa) inslag Olaf. Han är en riktig mångsysslare, han driver ett hotell, en bordell, tillverkar leksaker etc. men han är också sexuellt aktiv som tjytittare på gästerna och "antastare" av de stackars kvinnorna på vinden. Han gör ett starkt och oförglömligt intryck när han busandes springer omkring svettdrypande, dreglande och med ansiktet konstant förvridet i en hånflinande grimas. Han har en hes och högljudd röst men tyvärr oväntat lite dialog. De enda personer han har en mellanmänsklig interaktion och relation till verkar vara droghandlaren Santa Claus(!?) och sin mor Lila. Olafs relation till modern måster beskrivas som särskilt spektakulär och besynnerlig. Hon är en gammal avdankad alkoholiserad showartist som gärna visar upp sina färdigheter i form av sång och dans ackompanjerad av Olaf på piano. Filmen igenom verkar det finnas en outtalad incestiuös stämning mellan de båda, det står i alla fall klart att deras relation vilar på ett olämpligt fundament. Men en son och mor som tillsammans driver en bordell blir väl kanske väldigt tajta.



Den mest avskyvärda scenen måste vara inledningsscenen som påminner om det pedofilscenario man alltid blev varnad för som barn, den jävla äckliga dvärgen lurar med sig en uppenbart vuxen kvinna (som ägnar sig åt att hoppa hage) med hjälp av en liten mekanisk hund och löften om ännu fler leksaker. Just denna scen berör mig illa då jag tycker att den i sin exploitationssträvan går skamlöst och motbjudande långt. Det måste erkännas att en hel rad scener egentligen borde varit obehagliga. Trots att bordellens kvinnor lever under fruktansvärda förhållanden så känner man ingen sympati, man förblir likgiltig under filmens gång. Historien känns varken verklig eller engagerande. Uppenbarligen är det allvarligt när man förblir likgiltig inför en film som Den syndige dvärgen, vars hela syfte är att chockera och provocera. Faktum är att den är något uttråkande vilket i sig måste ses som en bedrift då alla förutsättningar och potential för en succe' finns. T.ex. är ju själva handlingen uppenbart genialisk. De flesta scener är egala för handlingens fortskridande och den är något händelsefattig.



Karaktärerna är platta, ensidiga, fantasilösa och ytliga med undantag för antagonisterna. Dialogen är usel, enformigt utformad ocg lyckas med att alienera och isolera betraktaren då mycket information utelämnas t.ex. när bordellmamman sitter och pratar gamla minnen med en kär vän "-remember that other time?" varpå väninnan replikerar "-Yes! Wonderful!".

Den syndige dvärgen skildrar det bohemiska livet långt utanför samhällets standard och acceptans. Där kriminalitet, droger och prostitution utgör karriärmöjligheterna och där de moraliska värderingarna består av bottenlös dekadens. I Lilas fall synas dans-, musikal- och showvärldens baksida. En bransch som exploaterar naiva och (självcentrerade) individers drömmar och kroppar (mycket likt prostitutionens värld). En bransch som nyttjar sina utövare och sedan spottar ut dem och lämnar dem ensamma, övergivna och bortglömda. Vilket som sagt är hennes fall. Kanske är detta trauma en förutsättning för den negativa utveckling hennes liv tagit, där profittörsten och ett (något) förvuxet barns egocentriska och kortsiktiga lustar tillåtits diktera deras tillvaros villkor.



Innehåller likt mästerverket "Thriller -en grym film" en hel rad scener som inte kan klassas som något annat än pornografiska men som är ungefär lika upphetsande som hällristningar med erotiska motiv.

Kan sammanfattas som Bloodsucking freaks+en vind, kryddat med lite urbaniserad texas chainsaw massacre minus budget, erfarenhet och våld. Skulle lika gärna kunna vara resultatet av några sköna jävlars roliga timmen uppe i ett vindsutrymme. En film som bäst avnjuts i sällskap med goda vänner och några iskalla öl! (eller cola). 




2½/5