Evighetsdebatten mellan moralens självutnämnda försvarare och den provocerande kulturen
I Amerika, det gyllene landet, de otyglade marknadskrafternas land, frihetsberövades nyligen Richard McCroskey för det brutala mordet på fyra personer. Denna fruktansvärda tragedi har dock lyckats urskilja sig ur det sensationstörstande våldsdominerade amerikanska mediabruset. McCroskey ägnar sig nämligen åt Horrorcore-rap under aliaset Syko Sam och moralens självutnämnda försvarare har hittat en syndabock. Mönstret känns tydligt igen, hur många gånger har inte hårdrocksartister eller skräckfilmer pekats ut som katalysatorer till mord/självmord? Hur många gånger har inte desperata och förtvivlade anhöriga förgäves fumlat efter svar och angripit påstått ondskefulla krafter i hopp om ro och upprättelse?
I samma gamla uttjatade och fåfänga process söker man efter svar som inte finns, efter logik i irrationella beteenden. Det hela kännetecknas av att samtliga fall isoleras och samband utesluts. Istället för att söka felen i samhället, som i slutändan formar individen och dess tankar, söker man svaret på individnivå. Detta är uppenbart konstruktivt i fall där t.ex. psyisk sjukdom eller sunkiga hem/barndomsförhållanden råder men lika uppenbart okonstruktivt och närmast destruktivt att t.ex. söka efter svaret i en persons val av musik eller film. Blev McCroskey psykiskt störd av att lyssna på Horrorcore eller var det just faktumet att han redan var psykiskt störd som fick honom att attraheras av denna morbida och etiskt oförsvarbara subkultur*? Svaret på denna fråga är självklart och det är bara den mest enfaldige som kan misslyckas med att greppa det. Lika enfaldigt och förvånande är det att man lyckas förbise att det är samhällsklimatet och kapitalismen som system som provocerar fram psykisk ohälsa. Vilket påminner mig om den gamla Hoola Bandoola Band låten Andersson & Co:
Dom säger Andersson är arbetslös för att han inte hänger med,
och att Petterson sover utomhus för att fabriken har lagts ned,
och att Nilsson är för gammal och lilla fröken Fridlund är för ung,
och att Ingalill är hemmafru för att familjen har köpt hund,
Och Benke kör med mellanöl för att skolan är så trist,
och utan holken känner Eva sig som en dåligt oljad blixt,
och Lena flyr med glansiga noveller om succe',
och andra tar till fönstervägen för att slippa vara med,
Men ta dom tillsammans,
Då är dom en grupp,
Då får man söka svaren nånstans mycket längre upp,
och bara tillsammans,
kan dom ta strid,
så dom kan ändra sina villkor,
och bestämma över sina liv.
Människan är ett flockdjur, ett djur som tillsammans i kollektiva strävanden får styrkan och kraften att skapa samt upprätthålla samhällen. Vilket måste ses som något helt fantastiskt. Men något som även måste ses som fantastiskt är vår anpassningsförmåga. Faktumet att den överväldigande majoriteten (inklusive mig själv) i stor utsträckning förnekar våra medärvda egenskaper och instinkter till förmån för sociala konstruktioner utan evolutionär förankring är minst sagt fantastiskt. Men meningslösa och fruktansvärda vansinnesdåd är oförhinderliga då våld och aggressioner är fundamentala och grundläggande mänskliga egenskaper och känslor som kräver att få existera och uttryckas. Men faktumet att de är så sällsynta är ett kvitto på människans enorma inneboende styrka. Kanske finner de flesta av oss andra utlopp för dessa "mörka" karaktärsdrag t.ex. ett allmänt dekadent leverne eller överkonsumtion av våldsskildringar. Hur som helst är det uppenbart att man i detta fall inte kan söka efter McCroskeys motiv eller inspiration hos Horrorcore-genren.
Jag har lyssnat på några av hans kusliga låtar. De är minst sagt mediokra, enligt ren marknadsfundamentalistisk logik och dess cyniska principer skulle han med tiden sorterats bort. Försjunkit i glömska. Men nu kommer han istället bli en populärkulturell "legend" (åtminstone i Horrorcore-kretsar), kanske har det individualistiska lycksökandet återigen skördat offer?
*Jag är medveten om att jag gör mig skydlig till en ful och överslätande generalisering men jag ansåg den ändå vara berättigad då Horrorcorefans enligt wikipedia ägnat sig åt gravskändning och liknande.
