Fangoria
Idag köpte jag senaste Fangoria på pressbyrån. Jag måste fan börja prenumerera snart. Varje gång jag köper den bränner mina medmänniskors blickar. Jag känner mig naken, rannsakad och ifrågasatt. Jag tycker helt enkelt att det är lite pinsamt att köpa Fangoria då omslaget ofta består av monster och/eller våldsamheter. Det var speciellt pinsamt att köpa detta nummer då framsidan bepryddes av en kvinnlig vampyr med ett litet och tajt vitt linne. Hon blottar sina huggtänder i en skrämmande hotfull grimas. Hennes mun, hals och byst är täckta i blod.
Den unga kvinnliga expediten ser frågande och oförstående på mig, hennes blick tycks fråga varför jag spenderar 147kr på denna mystiska och obehagliga tidning. Jag slår skamset ner blicken när jag räcker pengarna till henne och våra händer vidrörs i ett brännande elektriskt ögonblick. Hon frågar mig om det är bra så men hon tycks egentligen säga -den här är inte bra! Jag undrar mumlande om jag skulle kunna få en påse och förbannar min egen dumhet som lyckas intensifiera pinsamheten ytterligare. Jag tackar och skyndar mig ut ur affären och tänker att det är så här alla äckliga porrgubbar måste känna sig.
Även om detta av någon anledning kom att bli en fiktiv och överdramatiserad skildring av mitt köpande av Fangoria så tycker jag faktiskt att det är pinsamt, speciellt det ovan nämnda septembernumret som på framsidan ger ett fetischistiskt sexualsadistiskt intryck, i alla fall om man övertolkar det. Vilket jag inbillar mig att understimulerade arbetare på pressbyrån gör under dagens mest folktomma timmar.
Jag tycker också att omslagets nya layout (sedan några nummer tillbaka) är ful. Den förra var betydligt snyggare och mer informativ. Jag är också missnöjd med den nya fula Fangorialoggan, ser ju fan ut som loggan för nåt jävla ruttet brasilianskt thrash metal band från början av 2000-talet. Lame för fan. Jag önskar också att de retrospektiva inslagen från genrens guldålder skulle utökas och förekomma oftare. Idag är de nostalgiska och tillbakablickande texterna tyvärr sporadiska och bristfälliga. I detta avseende är Darkside magazine betydligt bättre. I ärlighetens namn föredrar jag Darkside framför Fangoria men jag hittar den inte längre :'(
Den nya fula loggan, fään vad ful!
Fangoria fokuserar på nuet och framtiden. Egentligen är det väl inget fel i det. Repotagen från inspelningar av filmer man ser fram emot, uppdateringar och nyheter inom skräckvärlden och genomgången av de filmer som släppts på dvd är alla oumbärliga inslag. Paradoxalt nog blir dock den största styrkan den tyngsta nackdelen. Alldeles för stora delar av tidningen behandlar skitfilmer man aldrig kommer att bli intresserad av att se men som man ändå pliktskyldigt läser om. Tidningen skulle må bra av en ämnesmässig "breddning".
Det sägs att Fangoria ibland läses på töntiga fester!
Fangoria behandlar marginella subkulturella yttringar som majoriteten av befolkningen finner motbjudande eller ointressanta. Det är extrema filmer som ofta inte är lämpliga i offentliga eller stelt sociala sammanhang. Detta är något jag accepterar och ibland kanske till och med välkomnar. Jag tror att majoriteten av Fangorias läsare delar min uppfattning. Trots det anser jag att de inledande sidorna tenderar att försöka legitimera tidningens innehåll och genren i sig. Man strävar efter att genom empiriska fakta bevisa att skräcken tillhör mainstream t.ex. genom att älta om psuedoskräckisar med minsta övernaturliga inslag producerad av de stora filmbolagen bara för att många jävlar har gått och sett den på bio.
Skräckgenren är uråldrig och odödlig. Grundläggande mänskliga impulser och mekanismer verkar kräva skräck oberoende av världsdel, generation eller klasstillhörighet osv. Därför är detta försök att "rentvå" tidningen och genren överflödiga och i vilket fall som helst uttjatade.
Besynnerligt att detta inlägg genomsyrats av en genomgående negativ ton gentemot Fangoria, som sagt är den ju egentligen oumbärlig! Min kärlek för Fangoria blev särskilt tydlig i och med 30-årsnumret som utgjorde en sentimental kavalkad som förrutom att ge mig gåshud nästan tvingade fram några tårar här och där. Men bara nästan!
Nu till sist en liten spontan anekdot, nämligen mitt värsta Fangoriaminne! En gång började min svärmor en glad, trevlig och pacifistisk kvinna bläddra igenom ett nummer av Fangoria. Men det var inte vilket nummer som helst utan extreme horror specialnumret med Martyrs på framsidan. Mitt blod frös till is och jag höll andan när jag fasade över vilka bilder av grovt våld jag skulle bli tvungen att förklara. På en av de första sidorna fanns en reklam för någon sunkig film som hon blev fascinerad över. Bilden visade en kvinna vars halva kropp på något mystiskt och oförklarligt sätt smält ihop med en vägg. Jag började pusta ut men sedan bläddrade hon vidare och utbrast upprepade gånger -usch och fy! samtidigt som bilderna blev grövre och grövre. Till sist la hon ifrån sig tidningen och skrattade lite obekvämt. Det påminner mig om en annan gång när farfar slog upp ca. 4 slumpmässiga sidor av Darkside Magazine och möttes av zombies, kannibaler, mördare och reklam för porrfilmen "striptease then fuck 4" och sedan skrockande utbrast -vilken jävla tidning!
Nu vill jag hur som helst önska er en läskig dag!
Den unga kvinnliga expediten ser frågande och oförstående på mig, hennes blick tycks fråga varför jag spenderar 147kr på denna mystiska och obehagliga tidning. Jag slår skamset ner blicken när jag räcker pengarna till henne och våra händer vidrörs i ett brännande elektriskt ögonblick. Hon frågar mig om det är bra så men hon tycks egentligen säga -den här är inte bra! Jag undrar mumlande om jag skulle kunna få en påse och förbannar min egen dumhet som lyckas intensifiera pinsamheten ytterligare. Jag tackar och skyndar mig ut ur affären och tänker att det är så här alla äckliga porrgubbar måste känna sig.
Även om detta av någon anledning kom att bli en fiktiv och överdramatiserad skildring av mitt köpande av Fangoria så tycker jag faktiskt att det är pinsamt, speciellt det ovan nämnda septembernumret som på framsidan ger ett fetischistiskt sexualsadistiskt intryck, i alla fall om man övertolkar det. Vilket jag inbillar mig att understimulerade arbetare på pressbyrån gör under dagens mest folktomma timmar.
Jag tycker också att omslagets nya layout (sedan några nummer tillbaka) är ful. Den förra var betydligt snyggare och mer informativ. Jag är också missnöjd med den nya fula Fangorialoggan, ser ju fan ut som loggan för nåt jävla ruttet brasilianskt thrash metal band från början av 2000-talet. Lame för fan. Jag önskar också att de retrospektiva inslagen från genrens guldålder skulle utökas och förekomma oftare. Idag är de nostalgiska och tillbakablickande texterna tyvärr sporadiska och bristfälliga. I detta avseende är Darkside magazine betydligt bättre. I ärlighetens namn föredrar jag Darkside framför Fangoria men jag hittar den inte längre :'(
Den nya fula loggan, fään vad ful!
Fangoria fokuserar på nuet och framtiden. Egentligen är det väl inget fel i det. Repotagen från inspelningar av filmer man ser fram emot, uppdateringar och nyheter inom skräckvärlden och genomgången av de filmer som släppts på dvd är alla oumbärliga inslag. Paradoxalt nog blir dock den största styrkan den tyngsta nackdelen. Alldeles för stora delar av tidningen behandlar skitfilmer man aldrig kommer att bli intresserad av att se men som man ändå pliktskyldigt läser om. Tidningen skulle må bra av en ämnesmässig "breddning".
Det sägs att Fangoria ibland läses på töntiga fester!
Fangoria behandlar marginella subkulturella yttringar som majoriteten av befolkningen finner motbjudande eller ointressanta. Det är extrema filmer som ofta inte är lämpliga i offentliga eller stelt sociala sammanhang. Detta är något jag accepterar och ibland kanske till och med välkomnar. Jag tror att majoriteten av Fangorias läsare delar min uppfattning. Trots det anser jag att de inledande sidorna tenderar att försöka legitimera tidningens innehåll och genren i sig. Man strävar efter att genom empiriska fakta bevisa att skräcken tillhör mainstream t.ex. genom att älta om psuedoskräckisar med minsta övernaturliga inslag producerad av de stora filmbolagen bara för att många jävlar har gått och sett den på bio.
Skräckgenren är uråldrig och odödlig. Grundläggande mänskliga impulser och mekanismer verkar kräva skräck oberoende av världsdel, generation eller klasstillhörighet osv. Därför är detta försök att "rentvå" tidningen och genren överflödiga och i vilket fall som helst uttjatade.
Besynnerligt att detta inlägg genomsyrats av en genomgående negativ ton gentemot Fangoria, som sagt är den ju egentligen oumbärlig! Min kärlek för Fangoria blev särskilt tydlig i och med 30-årsnumret som utgjorde en sentimental kavalkad som förrutom att ge mig gåshud nästan tvingade fram några tårar här och där. Men bara nästan!
Nu till sist en liten spontan anekdot, nämligen mitt värsta Fangoriaminne! En gång började min svärmor en glad, trevlig och pacifistisk kvinna bläddra igenom ett nummer av Fangoria. Men det var inte vilket nummer som helst utan extreme horror specialnumret med Martyrs på framsidan. Mitt blod frös till is och jag höll andan när jag fasade över vilka bilder av grovt våld jag skulle bli tvungen att förklara. På en av de första sidorna fanns en reklam för någon sunkig film som hon blev fascinerad över. Bilden visade en kvinna vars halva kropp på något mystiskt och oförklarligt sätt smält ihop med en vägg. Jag började pusta ut men sedan bläddrade hon vidare och utbrast upprepade gånger -usch och fy! samtidigt som bilderna blev grövre och grövre. Till sist la hon ifrån sig tidningen och skrattade lite obekvämt. Det påminner mig om en annan gång när farfar slog upp ca. 4 slumpmässiga sidor av Darkside Magazine och möttes av zombies, kannibaler, mördare och reklam för porrfilmen "striptease then fuck 4" och sedan skrockande utbrast -vilken jävla tidning!
Nu vill jag hur som helst önska er en läskig dag!
Kommentarer
Trackback
