Vampire Lovers (1970)
Vampire Lovers handlar om Carmilla, en vampyr som nästlar sig in i olika hushåll och förför/lever av döttrarna. Hon är en kluven karaktär, som man aldrig riktigt lär känna. Hon söker efter kärlek, vänskap och närhet men hennes begär blir ofta för starka och hon strandsätts i ett ensamt ingenmansland. När fler och fler bybor hittas döda ökar misstankarna vilket mynnar ut i en oundviklig konfrontation.
En "provokativ" film med elektriskt laddad sensuell stämning. Erotiska undertoner dominerar förvandlingen från levande till odöd. En vågad och ärlig film som inte undviker, utan snarare bryter tabun (enligt dåtidens standard). Det är givet att lesbiska sexuella relationer och romantisk kärlek exploateras genom sitt dåtida sensationsvärde, men det är också givet att ämnet behandlas utan fördomar och utan dölja något med moraliska skygglappar. Kärleken skildras inte platoniskt (vilket måste ses som standard i Hammer-sammanhang), den skildras öppet och i ett rikligt flöde. När den mellankvinnliga erotiska och romantiska kärleken porträtteras jämställs och respekteras den i samma utsträckning som den etablerade heterosexuella kärleken.
Man kanske skulle kunna hävda att Vampire Lovers var en progressiv film. Men en förutsättning för den sexuella frigörelsen var en bred, folklig och aktiv kamp. En kamp som sprängde gamla bojor och fördomar, tryckte tillbaka patriarkatet och dess maktstrukturer (delvis). En ny tid krävde nya uttryck och när kvinnan kunde kontrollera sin kropp och sexualitet under andra villkor i och med preventivmedlets uppkomst var konservativa krafter tvunga att retirera. Detta var en revolutionär process, men frågan är om en film som producerats under marknadens villkor för att opportunistiskt och exploateringsmässigt generera inkomst genom att skildra det som står på modet kan ses som progressivt. Antagligen inte. aja.
Filmen börjar bra i stämningsfulla och kusliga miljöer. Men när de gamla dammiga förfallna korridorerna i spökslottet komplett med fullmånar och dimbeslöjade kyrkogårdar byts ut mot herrgården där den större delen av filmen sedan utspelar sig sjunker stämningen, intrycket och tempot. Detta är ett problem i många Hammer-filmer. Man strävar efter autentiska miljöer, antagligen för att ge intryck av verkliga, genuina platser, men det sker ofrånkomligen på bekostnad av den kusliga stämningen. Som jag tidigare nämnde lider Vampire Lovers också av ett lågt tempo. Allting går långsamt med mängder av överflödiga dialoger vilket givetvis sänker helhetsintrycket.
Något som dock är positivt är en imponerande skådespelarensemble. Bland annat Ingrid Pitt i en av de roller som har gjort henne till en levande legend. Hon utgör en imponerande symbios av kvinnlig sensuell skönhet och iskall ondska. Men även Peter Cushing som tyvärr inte utnyttjas till fullo. Enbart genom en ökad närvaro hade den erfarna gentlemannen antagligen kunnat höja betyget. Något som också är positivt är de sedvanligt pittoreskt vackra och kusliga studiomiljöerna som bringar en känsla av varmt välbehag.
Den fängslande affischen sätter höga förväntningar som tyvärr aldrig riktigt förverkligas och det hela avrundas i en odramatisk och förutsägbar slutscen. 
Kontroversiell? Kanske. I alla fall frispråkig och nytänkande -den klassiska vampyrprocessen med en lesboerotisk twist. Vilket gubbsjuka och (pre)pubertala, eller kanske egentligen alla män kommer att fröjdas åt (det gjorde i alla fall den galna jäveln henke).
De erotiska inslagen och de kvinnliga karaktärernas relationer borde reducerats till förmån för en mer offensiv och utåtvänd Ingrid Pitt i fler attacker, på fler platser och i ett högre tempo. Men man kan ju fan inte få allt.
3/5
