Nights Of Terror

"In their eyes you can guess the cruelty of their diabolical ceremonies, ceremonies produced by sinister witches and under the guidance of the mysterious Damballah!"

Filmen inleds med svepande kameradrag över världskartan. Man stannar upp på en liten isolerad ö vid namn Korpai -Island of the snakes. Denna ö är världens skithål för här bor the snake people! Befolkningen lever under primitiva och ostrukturerade förhållanden, dyrkar uråldriga mystiska gudar, sover på gatorna och är allmänt sorglösa, hundar och höns springer omkring okontrollerat och så vidare.
Kort sagt kan man säga att the Island of the Snakes är bortglömd av de vitas barmhärtighet. Den utkommenderade polischefen ligger och softar i en hängmatta hela dagarna, konstant uppassad och ompysslad av ortens söta flickor som svalkar honom med viftande palmblad, hämtar vin etc. Inne på polisstationen sitter poliserna och fångarna tillsammans och spelar kort och dricker sprit. Allt detta ska det nu blir ordning på, ty fransmännen har skickat ut fascisten Pierre som med sitt järnhårda sinne för disciplin ska återställa ordningen på ön. Han chockeras av den omfattande avgudadyrkan som förekommer och startar en omfattande kampanj. En kampanj som inte mottas särskilt väl av lokalbefolkningen... Konflikten är ett faktum.

Egentligen händer det inte så mycket mer, filmen handlar helt enkelt om Pierres strategi mot de inhemska traditionerna och lokalbefolkningens försvarsmetoder. Sidorna attackerar varandra med alla till buds stående medel. Hela befolkningen hjälps åt för att förhindra det religiösa systemskiftet. Kvinnor förför soldater och biter ihjäl dem, trollkunniga framkallar mardrömmar och rykande ormar hos sina förvirrade och skrämda offer och bönder hugger ihjäl sina fiender med machetes för att ge ett axplock. De imperialistiska styrkorna understödda av det inhemska trasproletariatet bränner folk med cigarrer, skjuter, apterar bomber och liknande för att uppnå sina högst tvivelaktiga mål.

Båda sidor intensifierar sin kamp och går allt längre i sina angrepp där de båda verkar rusa parallellt i ett lopp mot avgrunden då det är uppenbart att konflikten enbart kan sluta med de stridandes gemensamma undergång. Enligt mig är detta perspektiv förvånansvärt nyanserat. Båda sidor utför övergrepp och ingen är självklart ond/god vilket som bekant är norm i filmernas vulgariserade värld. Kristendomens strypgrepp om den västerländska idesfären blir smärtsamt tydligt då dess inneboende dualism har våldtagit det kollektiva medvetandet så till den grad att det kan upplevas förvirrande att sakna två starkt polariserade parter i en konflikt.
Precis som man kan förvänta sig så innehåller Snake People stora mängder av sedvanlig religiös chauvinism och kulturimperialistiska värderingar. Ursprungsbefolkningens religion förringas och förlöjligas i omfattande skala. Bland annat med en genomgående live and let die-estetik, vilken i ärlighetens sak är helt oumbärlig för att göra filmen intressant men dä ä ju faen än annan sak dä!

Hur som helst kanske Snake People behandlar ett allvarligt ämne, nämligen den oerhörda rädslan för det okända. I synnerhet den rädlsa som uppstår när den kristna hegemonin hotas av främmande och dunkla krafter vi inte förstår oss på. Ett lysande och smärtsamt tydligt exempel på detta är den oerhört utbredda islamofobin. I en individualiserad värld där kollektivt agerande, strukturella analyser osv. förkastas av den lagstadgade högerpolitiken enligt EU:s diktat kan plötsligt en hel religion och dess utövare tilldelas samma egenskaper och förväntas agera enhälligt. Det allvarliga är att USA-imperialismens "nödvändiga" demonisering för att legitimera sina orättfärdiga oljekrig har anammats och applicerats även i resten av västvärlden. Med minaretomröstningen i Schweiz som senaste och kanske mest tydliga exempel. Framförallt i Snake People är rädslan för det okända stor. Lokalbefolkningens dyrkan av Damballah tar sig helt annorlunda färgstarka och levande uttryck än kristendomens stillsamma, trista och döda dyrkande av gud. Denna kontrast skrämmer Pierre som genom sin maktställning gör sitt yttersta för att stoppa Damballahkulten -bibeln förbjuder ju avgudadyrkan! De dova trummor som pulserar i den mörka natten provocerar Pierre och blir startskottet för hans frenetiska utrensning.

En av mina favoritscener är när Karloffs brorsdotter Anabella avstår alkohol med motiveringen att "Modern vetenskap har bevisat att alkohol ligger bakom 99.2% av alla synder". Senare ger den dekadenta och för tillfället salongsberusade polischefen sig i färd med att förföra Anabella som stolt proklamerar att "läppar som nuddat alkohol aldrig ska nudda mina". Det krävs dock inte särskilt mycket övertalning, han behöver faktiskt bara luta sig fram för att hon ska kapitulera. Ett starkt bevis för den kvinnliga karaktärens svaghet!

Karloffs stjärnstatus utnyttjas till bristningsgränsen. Speciellt med tanke på att hans närvaro är ytterst kortfattad. Det mest extrema exemplet är under förtexterna när alla skådespelarnamn radas upp på en fond av bilder på legendaren. Frågan är om han ska känna sig stolt eller förnedrad av detta tilltag. Snake People är egentligen alldeles för dålig för Karloff men han bidrar samma värdighet som alltid.

2/5



Är det krigshetsaren Obama eller en Voodoopräst? Svårt att se fan.