Nights Of Terror

De två fenomen som orsakade mest moralpanik under 80-talet möts här i en film om hårdrock, hämnd, ondskefulla krafter och tonårens vemödor. Trick or treat är nämligen en skräckfilm som kretsar kring Heavy Metal, dess påstått satanistiska budskap och fansens "avgudadyrkan".

Eddie eller "Ragman" som han kallar sig för, är den ultimata misfiten. Han går på ett high school där de coola retar honom och utsätter honom för grymma skämt, där skolans sötaste tjej, Leslie, inte lägger märke till honom och hans bäste och enda vän är en töntig stereotypisk jude. Därhemma tjatar morsan konstant på honom -morsor fattar ju fan ingenting! Han finner sin enda tröst i Heavy Metal i allmänhet och Sammi Curr i synnerhet, en "dödsmetallartist" (snarare glam) som han dyrkar. Enligt egen utsago är Sammi Curr det enda som hindrar honom från att tappa förståndet. En dag inträffar dock den stora katastrofen när Sammi Curr avlider i en hotellbrand (live fast, die young!). Eddie blir förtvivlad men tröstas av en lokal radioprofil (speled av den fullständigt motbjudande jäveln Gene Simmons) som ger honom en minst sagt unik present, nämligen det enda exemplaret av Sammi Currs nya outgivna album! Han går hem, sätter på den, somnar och drömmar mystiska mardrömmar om att döden kanske inte var en olycka utan snarare någon form av ritual... Han vaknar skrämt upp med ett ryck och märker att skivan vid det här laget endast består av läskiga röster som väser och skriker. Han smyger försiktigt fram till skivan och spelar den baklänges och inser till sin skräckblandade förtjusning att den innehåller dolda, kryptiska meddelanden -direkt riktade till honom!



Eddie fascineras av dessa meddelanden (som övergår till samtal, då Sammi på något sätt lyckats projicera sin onda själ till skivan) som ger honom instruktioner till hur han ska hämnas på tuffingarna. Här inleds en skrämmande process där Eddie blir som förbytt! Om han var alienerad från sin omgivning tidigare blir det än värre nu! Kommunikationen med Sammi ger honom ett tidigare ej skådat självförtroende och hämndplanerna upprymmer honom helt och hållet. Gradvis blir dock Sammi mer och mer skoningslös och våldsam och Eddie vill plötsligt dra sig ur när en hämnd leder till dödsfall.

Rocklegendaren Sammi Curr tar inte detta särskilt bra och vrålar att man måste vara trogen sina idoler. Stereon börjar lysa och blinka frenetiskt, hela rummet vibrerar, saker trillar ner från bokhyllan, pulserande ådror, trevande händer och förvrängda ansikten tränger ut ur högtalarmembranen. Plötsligt spills en burk med pepsi över stereoanläggningen som ångar, spottar och fräser. Det börjar blixtra (eventuellt tack vare det vårdslösa behandlandet av pepsin) och ur dessa blixtar framträder plötsligt Sammi Curr i egen hög person. Han ser ut precis som förr förrutom att han är illa bränd på ena halvan av ansiktet -ett äkta twoface med andra ord! Han går runt i rummet och apparaterna blir som tokiga! Visare börjar snurra hysteriskt, tv-apparater byter kanal i rasande fart -utan att någon håller i fjärrkontrollen! Ve och fasa! Tro det eller ej, men Sammis krafter går längre än att sabotera elektroniska apparater enbart genom sin närvaro. Han dödar faktiskt också en antihårdsrocksaktivist på tv:n genom att stoppa in sin hand i den och sedan strypa honom! För övrigt är det Ozzy Osbourne som spelar denna figur. Nu har Sammi plötsligt fått ännu större krafter, han kan bland annat penetrera gränsen till våran värld och materialseras när någon spelar ett en kopia av hans nya skiva. Han försvinner tillbaka in i stereon och Eddie förstör LP:n men en kasettkopia kommer på villovägar. Denna spelas sedan på skolans årliga Halloweenfest med ödesdigra konsekvenser...

I en spektakulär scen avlöser Sammi sångaren i det lokala bandet och håller själv låda. Men konserten blir inte riktigt vad den överlyckliga publiken hoppats på när han under gitarrsolot plötsligt börjar skjuta blixtar på dem, vilket resulterar i ögonblicklig disintegration!  Kaos utbryter men våra hjältar lyckas bryta strömtillförseln till högtalarna. Äntligen kan de pusta ut, tills de inser att den lokala rockradiostationen som en hyllning till Sammi Curr ska spela ytterligare en kasettkopia av skivan i sin helhet när spöktimmen infaller! Dessutom ska man av någon anledning spela den baklänges! Hur ska det gå? Lyckas de stoppa honom eller ska han göra hembesök hos samtliga invånare med radio?



Varför orsakade hårdrocken en sådan moralpanik? Vad var så farligt? Hårdrocken och dess kultur har en omedveten delvis systemkritisk potential. Åtminstone i ett kristet och konservativt samhälle. Hårdrocken provocerar, utmanar och motarbetar dess monopol på tänkande och levnadsmönster. Den underminerar dess kontroll och bevisar att samhället inte enbart är körslaget och diggiloo utan att det faktiskt existerar en mörk sida, även om man vill tysta och kväva den. Hårdrock inspireras och lever på denna mörka sida av samhället och dess symbolik hänvisar till ondska, hat, krig, våld osv. Den har likt nazism varit en tillflyktsort för vilsna och frustrerade, arga individer som finner gemenskap och utlopp för sina frustrationer i en avgränsad elit som tar avstånd från normer och etablerade värderingar. Rockens universalbudskap om hedonistisk njutning, om fokus på de egna känslorna pch individuella tänkandet är ett hot mot den kristna högern och dess nycalvinistiska idefundament. Moralpaniken är ett resultat av en rädsla och okunskap om hårdrocken men också fördomar, generaliseringar och religiös vidskeplighet. Enbart i ett land som USA kan man väl seriöst tro att hårdrocksartister försökte indoktrinera ungdomen med dolda satanistiska budskap. Men i ett religiöst och efterblivet land blir ändå denna rädsla rimlig. I sann exploitationsanda profiterar man på denna rädsla i "Trick or treat" men man driver också med den. Framförallt i scenen då Ozzy gestaltar en välfriserad man som förfasar sig över hårdrockens förkastlighet. Det märkliga är dock att man samtidigt motarbetar detta budskap. Sammi Curr är ju de facto en satanistisk mördare och som har spelat in hemliga budskap som går att höras om man spelar dem baklänges. Hur som helst kvarstår diskriminationen och motarbetandet av hårdrocken som en av den "amerikanska frihetens" paradoxer.



Sammi Curr verkar nästan absorbera mer och mer makt då han plötsligt kan kommunicera aktivt med Eddie, få stereon att blinka och till slut även materialiseras i en stor åskboll. Samtidigt blir han gradvis mer och mer blodtörstig. Detta är en av filmens största brister. Det förklaras aldrig varför han besitter denna blodtörst, men inte heller varför eller hur han valde att ta klivet in i den övernaturliga världen. I en tidig scen förvandlar han sig även till ett stort, grönt och slemmigt monster. Varför behöver han då egentligen Eddies hjälp? I en övernaturlig och godhjärtad gammal skräckis som denna så spelar det faktiskt ingen roll. Jag kan acceptera alla orimligheter.

På DVD:n stod det att filmen skulle innehålla musik av Whitesnake, Anthrax, Warrant, W.A.S.P och Twisted Sister. Det stämmer dock inte. Alla filmens låtar är av och med Fastway som skrivit soundtracket. I detta b-band spelade för övrigt fast eddie clark. Jag vet faktiskt inte om det är sunkigt eller roligt.

Våldet är minst sagt minimalt, somliga ingredienser och miljöer osar förvånansvärt mycket svt-liknande socialrealism och filmen kan summeras som "något som skulle kunna vara en kasserad Stephen King roman" men trots det är det barntillåten 80-talsskräck när den är som bäst! Till exempel när Sammi skjuter en polis och det enda som blir kvar är ett par rykande skor, haha! Men också när konflikten med skolans tuffingar eskalerar med äkta slap-stick komik som följd. Det är dock något som saknas och i slutändan räcker det inte riktigt hela vägen.

3/5