Nights Of Terror

En mystisk man och hans betjänt bor ensamma i ett isolerat slott som tiden har glömt bort. En dag kommer Jack Nelson på besök. Han har köpt halva slottet och ska fira med en riktig brakfest. Den mystiska mannen blir ursinnig och förklarar att han vill vara i fred. Men tror ni att jävla Jack Nelson lyssnar? Nä! Snart är slottet fyllt av moderna festare som inte känner till eller respekterar de uråldriga krafter som vilar i källaren. Snart börjar mystiska saker ske. Väldigt mystiska saker... Så mystiska att inte karaktärerna och än mindre filmens åskådare förstår vad som händer.



Gästerna börjar bete sig allt mer märkligt. Några börjar sörja synkroniserat. Några försvinner spårlöst (ofta utan minsta förklaring). En kvinna blir helt uppsluppen i sin egen sexualitet och inser efteråt att hon blivit biten av en vampyr(?). Två tjejer börjar bråka om vem som får ha sex med en töntig och ganska ful herre. En kvinna blir levande begravd men vaknar upp någon annanstans. Utan förklaring verkar många av männen ha förvandlats till vampyrer och de inleder en synkroniserad attack. Plötsligt får alla bybor panik och angriper ursinnigt två av de kvinnliga gästerna som av någon outgrundlig anledning springer omkring endast iklädda mantlar. Till slut lyckas de fånga kvinnorna och börjar skära dem med pinnar(?!). En kvinna blir inlåst i källaren och en knivförsedd vägg börjar skära henne. En kvinnas hjärta slits ut, de pressar ut blod -som de sedan dricker! Slottet har en förbannelse över sig. Slottets tidigare invånare smyger omkring och blänger på gästerna. Kortfattat kan man säga att handlingen på något sätt kretsar kring en konstig, pyjamasbeprydd satanistsekt som offrar unga, delvis avklädda kvinnor till häxan Isabella. Hon brändes på bål under inkvistitionen för en jävla massa år sen. För att Isabella ska kunna återuppstå krävs oskulders hjärta och ögon. Jag kommer helt ärligt inte ihåg om hon är ond eller god. Kanske är det filmens djupa budskap? Världen är inte svart eller vit, det är omöjligt att dela upp saker i ont och gott! Jag tvivlar nog på det.



Minst sagt saknas en röd tråd. Gränsen mellan verkligheten, det övernaturliga, dåtid och nutid är hårfin och oftast obefintlig. Denna obefintliga gräns överskrids så mycket att det är omöjligt att hänga med. Konstant svårförståeligt och stundtals obegripligt. Mystiska alternativa dimensioner, världar eller vad det nu är tänkt att det ska vara för finurligt förklaras bristfälligt och överlåts till den individuella fantasin. Parallella handlingar och omotiverade scener blandas friskt ofta under okronologiska och slumpmässiga former.



Genom rytmiska trumslag växlas fokus mellan dåtid och nutid. På så sätt blir det tydligt att mer eller mindre alla slottets gäster fyllde någon slags funktion vid brännandet av Isabella. Varför dessa gäster har samlats just nu framgår inte. En del har levt sedan dess, några andra har reinkarnerats, en del är enbart sammanlänkande med sina medeltidsmotsvarigheter och så vidare. Varför de inte känner igen varandra, varför de inte letat rätt på varandra tidigare eller varför de samlats just vid denna tidpunkt framgår aldrig. Då karaktärerna aldrig presenteras eller ibland ens nämns vid namn är det svårt att hålla reda på dem, speciellt när de dör respektive återuppstår.



Påminner om Vampyros Lesbos och She killed in ecstasy. Man har fokuserat på det visuella och försökt skapa någpt konstnärligt, kanske för att dölja den icke-existerande budgeten. Oerfaret och amatörmässigt utförd. Detta faktum försöker man dölja i komplicerade händelseutvecklingar och avancerade berättartekniska verktyg. Man har tagit sig vatten över huvudet.



Väldigt lågbudget. Speciellt de dödas rike eller vad det nu ska föreställa där bakgrunden utgörs av ett stycke svart tyg. Förvisso är det visuella intrycket ofta imponerande. Om man bortser från den primitiva ljussättningen bestående av en lampa som skiftar färg. Denna lampjävel överanvänds något extremt i ett försök att ge filmen ett psykedeliskt skimmer. Den är övertydlig, klumpig, onaturlig, irreterande och distraherande. Något mer subtilt hade varit att föredra. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det ibland är visuellt imponerande och ibland ser det ut som en lågbudget-föreställning från östgötateatern. Soundtracket består till stor del av vinande vind, ylande vargar, bongotrummor och ett ständigt upprepat mystiskt riff.



Helt plötsligt besegras ondskans krafter, eller något händer i alla fall. Jag är inte riktigt säker på vad. Gänget står i ett mörkt rum och de färgglada lamporna snurrar som aldrig förr. När filmen är slut utbrister jag ett av de mest yttrade orden -Perche?! Trots alla läskigheter är filmen långtråkig som fään!


På framsidan står det att det rör sig om en "galen orgie i blod, sex, tortyr, sadism, häxor och vampyrer". Vilket låter fruktansvärt lovande men det rör sig snarare om en orgie i missförstånd, obegripligheter, frågetecken och amatörmässiga förverklingar av bombastiska visioner. En surrealistisk och (bokstavligt talat) färgsprakande film, i många avseenden påminner det hela om en italiensk Ed Wood-film.

1½/5