Nights Of Terror

Transylvania, land of dark forests, dread mountains and black, unfathomed lakes. Still the home of magic and devilry as the nineteenth century draws to it's close. Count Dracula, monarch of all vampires, is dead, but his disciples live on, to spread the cult and corrupt the world.

-De kusliga och stämningsfulla ord som inleder denna utmärkta film.

Marianne, en blivande lärare från Paris reser genom Transylvanien till sitt nya jobb som lärarinna. Men när hon äter mat i det obligatoriska värdshuset  i en typiskt pittoresk by blir hon övergiven av sin chaufför. Förtvivlad får hon hjälp av en baronessa som tar med henne sitt slott. Hon spenderar kvällen med den exencentriska kvinnan och hennes asociala betjänt. Under kvällens konversationer visar det sig att baronessan har en sinnessjuk son som är inlåst på slottet. När hon senare ska gå till sängs ser hon den unge mannen ståendens på ett räcke på väg att hoppa ner i en mörk avgrund och hon rusar till hans undsättning i bara nattsärken. När Marianne väl kommer fram till honom, en stilig ung man vid namn Baron Meinster, försöker hon desperat få honom att inte ta sitt liv. Han förklarar dock att det är omöjligt och visar att han är fastkedjad till väggen. Han börjar sedan berätta en tragisk berättelse om hur hans mor, motiverad av girighet, fängslade honom när hans far dog för att förhindra att han skulle få arvet. Marianne smyger därför in till baronessans sovrum och stjäl nyckeln till fotbojan och frigör honom. När Baronessan och betjänten märker detta blir de yttersta förskräckta. De förklarar att han under en av sin fars dekadenta fester blivit smittad av en vampyr(?!) och efter skrämmande omständigheter flyr Marianne skräckslagen ut i den mörka natten. Nästa morgon kommer Dr. Van Helsing, en professor och ledande auktoritet inom vampirsmen, till hennes undsättning. Han har kommit för att studera en rad lik som visar tydliga tecken på vampyrvåld. Han frågar Marianne vad hon råkat ut för men hennes minnen från kvällen innna är minst sagt dimmiga. Marianne eskorteras till sitt arbete där hon installeras och Dr. Van Helsing börjar inspektera lik och lösa mysteriet. Men samma kväll dyker Baron Meinster upp på skolan för att förföra Marianne och attackera de unga flickorna. Kommer han att lyckas? Kommer han att fånga Marianne i sitt våld? Kommer Dr. Van Helsing lösa mysteriet innan det är för sent?




I Brides of Dracula skildras vampirismen som en social åkomma, ett resultat av en dekadent och extravagant livsstil i överflöd och lyx. En träffande metafor, för vad är överklassen om inte parasiter? Vad är överklassen om inte onda blodsugare? Mitt i prick. Den oidipuskomplexosande relationen mellan Baronessan och Baronen blir också intressant. Att inkludera en vampyrs föräldrar är ett intressant och sällan tidigare skådat stildrag. Något som är naturligt då vampyrer som bekant blir väldigt gamla om de får leva ostört. Genom att så utförligt beskriva Baronens bakgrund, låta modern berätta sin historia och skickligt skildra hennes lidanden och emotionella trauman känns historien mer påtaglig och engagerande för åskådaren. Ett väldigt klokt val för just Brides of Dracula då antagonisten inte är en återkommande figur. Om Draculas bakgrund hade dissekerats lika utförligt hade stora delar av mystiken försvunnit, vilket hade varit något väldigt allvarligt.




Dr. Van Helsing etablerar någon form av vänskapsrelation till Marianne och besöker henne kontiunerligt. Varför förklaras inte riktigt. Antagligen vill han väl doppa men det låter väldigt otroligt i en film från Hammers tryggt naiva och familjeunderhållningsmässiga värld. När Baron Meinster börjar härja på den kvinnliga internatskolan är det hela upplagt för gubbsjuka sidospår men Brides of Dracula sjunker som tur är aldrig till den nivån. Med andra ord rör det sig om en film med stor erotisk "potential" men som inte exploaterar den. Kanske till läskiga mäns stora förtret då reklamen för filmen är fylld av erotiska undertoner.

En oförutsägbar film som engagerar och fängslar. En varierande ocb aldrig stagnerande handling som ständigt slår in på nya stigar. En äkta klassiker! 




4/5