Nights Of Terror

Ni som har varit på Axels tivoli vet hur läskigt det kan vara på ett tivoli, men det här är faktistk hemskare och ännu mer fasansfullt! tro det eller ej. Om ni var rädda för kringresande tivolin  innan så kommer det bli ännu värre!

Amy, hennes pojkvän Buzz och deras vänner Liz och Richie ska gå på tivoli tillsammans och ha en trevlig kväll. Trodde de i alla fall... De fyra vännerna går runt på tivolit och njuter av de olika aktiviteterna som erbjuds. De tittar på missbildade kossor, spelar spel, tjyvtittar på strippshowen, åker pariserhjul, äter sockervadd och allt annat möjligt roligt man kan tänka sig. Till sist ska de åka spöktåget och en av dem får den briljanta Idéen att hoppa av tåget och sova över inuti huset. Sagt och gjort. Tivolit stängs för kvällen och paren börjar syssla med sånt som par gör bäst, nämligen att vänslas. Plötsligt märker de dock att någon bor i ett utrymme på våningen under dem och i sprickorna mellan plankorna ser de en hemsk scen utspela sig. En uppenbart utvecklingsstörd man iklädd Frankensteins monsterkostym ska köpa en prostituerad kvinnas tjänster (som råkar vara tivolits mogna spådam) men blir ursinnig när han inte får pengarna tillbaka efter att han kommit väldigt snabbt. I ett raseriutbrott dödar han henne. Han hämtar sin far som bedrövat konstaterar att sonen ställt till det igen. Vårt coola tonårsgäng betraktar förskräckt händelseförloppet men råkar tappa en tändare genom golvet och uppmärksammar på så sätt duon om att de inte är ensamma. En jakt inleds, ska de överleva natten?



I många avseenden en ren standardslasher, en variant på Fredagen den 13:e och Halloween. Till exempel är den mystiska personen (som saknar social kompetens, irrar omkring likt en undergångsprofet och varnar för annalkande faror som endast denna individ tycks känna till) närvarande, i det här fallet representerad av en kringdrivande sliten gammal dam som antas resa med tivolit. Hon smyger på våra hjältar, skrämmer dem och talar om vikten av ett dygdigt och kristet leverne. Tivolit tycks vara fullt av läskiga och obehagliga människor. Bland annat perverterade män, mystisk tivolipersonal och hotfulla spådamer. Tillsammans bygger de succesivt upp en läskig stämning tillsamans med skrattande mekaniska gubbar, vanskapta kor och missbildade foster i glasburkar. När de väl gömmer sig och börjar smyga omkring i huset är spänningen och förväntningarna på topp.

Inledningen är fylld av associationer och hyllningar till klassiker. Främst Halloween och Psycho men ungjäveln har även ett flertal affischer med Univerals klassiker i sitt rum. Rummet verkar tillhöra en ytterst speciell person, saker från "vanliga" amerikanska pojkrum i filmens värld trängs med saker som ser ut att tillhöra BDSM-utövare. Kanske är dennna unga lille busgrabb en person med ett så kallat sexuellt avvikande beteende? Det är i alla fall något lite mystiskt med honom då han spionerar på, fotograferar och attackerar sin duschande syster.



Det är tydligt att man vid skapandet har lidit av ett mindrevärdeskomplex. Likt en oerhört stor kvanitet filmer från den här perioden är the Funhouse tydligt inspirerad av dess storebröder i form av Fredagen den 13:e och Halloween-serierna. Man tar Fredagen den 13:e temat med en efterbliven, monsterliknande mördare ett steg längre. I The Funhouse är mördaren rent utvecklingsstörd och gravt missbildad! Hans mänskliga anletsdrag är obefintliga, däremot har han tydliga bestialiska drag. Han ser ungefär ut som en mer bastant och kraftig version av the Cryptkeeper. Hans motiv är sexuell frustration men den komplicerade relationen han har till sin far var antagligen även den en bidragande faktor, tillsammans utgör de någon slags Of Mice and Men-duo. Familjens oerhört dysfunktionella inbördes relationer måste varit ytterst destruktiva då mördaren i många avseenden är ett förvuxet (monster)barn. Hans familj och/eller tivolipersonalen är minst sagt ett konstigt, färgstarkt och på gränsen till överdrivet gäng. De lever sitt parasitära nomadliv utan respekt för utomstående eller samhällets lagar och normer. Tivolit är deras värld och de bjuder in allmänheten varje kväll några timmar och lockar med karuseller, friterad mat, shower och riggade spel. Men det är när tivolit stängs och personalen festar loss som den verkliga "showen" börjar.



Oskuldsstereotypen, att det är den mest propra och kyska flickan som överlever frångås till viss del. Hjältinnan röker marijuana, duschar naken (tro det eller ej!), hånglar barbystad med sin pojkvän och ljuger rikligt för sina föräldrar som påstår att ett tivoli inte är en plats för en flicka som hon (speciellt eftersom att två kvinnor hittades mördade förra gången det var i stan). Hon är en tankspridd ung kvinna som ofta stannar upp och fängslas av det hon beskådar. På så sätt kan hon fascinerat stirra på t.ex. en person helt omedveten om vad som sker runt henne. Under dessa återkommande stunder är det som att hon kan förutse kvällens ödesdigra slut. Avslutningsscenen när hon efter nattens prövningar skärrad lämnar huset ger blandade intryck. Hon vandrar iväg bland de kringdrivande och hemlösa som tydligen flockas runt tivolin likt getingar kring saft. Vart är hon på väg? Vad händer nu? Kommer hon att ansluta sig till de utstötta och trasiga individer som haltar omkring i gryningen?

The Funhouse är tydligt daterad men den har i alla fall en någorlunda originell premiss, i alla fall den
kreativa(?) och samtidigt uppenbara miljön. Det är kanske inte så fantasifullt men det var mig veterligen ett nytt koncept. Det är i alla fall uppenbart att ett spökhus är en tacksam plats att låta en skräckfilm utspela sig på. Men dess förutsättningar används ändå inte riktigt fullt ut. De läskiga monstrena borde integrerats mer i händelsernas centrurm istället för att fungera som bakgrund. Denna brist åtgärdas dock precis innan filmens klimax då vår hjältinna i ett panikartat tillstånd irrar omkring planlöst och förtvivlat ofta oförmögen att skilja mellan verklighet och läskig inredning.

Den något mediokra handlingen påminner om de novellsamlinger man läste i 10-14årsåldern, som utan undantag hade illustrationer av den legendariske Hans Arnold på framsidan. Faktum är att hela filmen präglas av en viss spökhistorie-estetik. Skräcken i sig är dock mångfasetterad. Förrutom det uppenbara i rädslan för en mördare som i det här fallet dessutom är ett monster, så finns det bland annat även en klaustrobfobisk aspekt. En känsla av hopplöshet och påträngande instängdhet är påtaglig. I huset finns dessutom fällor, så ett nattligt besök i huset hade varit tillräckligt läskigt och farligt utan en mördare.



Ur ett genusperspektiv så tillför inte The Funhouse någonting. Det är samma heteronormativa(hehe!) och manschauvinistiska könsstereotyper som vanligt, främst representerade av den starka, modiga och sansade Roy som blir en rejäl kontrast till de vimsiga, skrämda och irrationella tjejerna. Samtidigt som Roy kämpar så står tjejerna frustrerande handfallna i pressade situationer. Men, väm fän bryrsä?! Gött att kärringar och kärringar och karlar karlar fan.

En enkel och rejäl film. Upprinnelsen till filmens huvudsakliga konflikt är osedvanligt lång men det blir aldrig  långtråkigt. Den blir heller inte tråkig eller långsam trots det låga antalet dödsoffer. Varje mord är utdraget och genomtänkt. Precis som i Motorsågsmassakern kombinerar Hooper stundvis läskiga närbilder med obehaglig musik.



Intrigen känns tidsenligt naiv och spökhistorie-estetiken är genomgående (som sagt) men det är ändå en orättvist förbisedd film som förtjänar mer uppmärksamhet. Den är trevlig, lite småbrun och mysig. En typisk film som man hyr i brist på alternativ och blir besviken över eftersom att man hade förväntat sig något annat, även om det är omöjligt att definiera exakt vad, men som man sedan blir positivt överraskad av.

En vanlig opretentiös 80-tals skräckis utan högre ambitioner än att underhålla och skrämma, vilket man lyckas alldeles utmärkt med. I en tid med minst sagt bristande fantasi och kreativitet känns det uppfriskande att se en film från genrens guldålder, ett original som nu efterliknas i re-make efter re-make. Ett gediget hantverk, en film som står sig och förtjänar uppföljare och nyinspelning (för tillfället ryktas det om en nyinspelning av Funhouse. Det sägs att den ursprungligen skulle regisseras av prinsen Eli Roth men han har tydligen frånsagt sig den uppgiften även om han fortfarande ska producera den eller liknande.). 

3½/5