This Island Earth (1955)



En cool player och erkänd vetenskapsman vid namn Dr. Cal Meacham blir intervjuad och fotograferad vid sitt jetplan. När han sedan ska åka hemåt till sitt kärnkraftverk tappar han plötsligt kontrollen över planet som blir grönt och börjar styra sig självt. När han sedan kommer fram har det dykt upp mystiska leveranser från en okänd avsändare. Under de närmsta dagarna dyker fler paket upp och han bestämmer sig för att försöka montera ihop dem. Detta visar sig vara ett komplicerat och långvarigt arbete då den består av över 2400 delar. När han är färdig dyker en man upp på en bildskärm och presenterar sig som Exeter. Han förklarar att han just byggt en Interocitor, något som väldigt få människor på jorden klarar av. Han förklarar också att det hela rörde sig om ett intelligenstest och att han nu är välkommen till en förläggning där världens skarpaste hjärnor samlas för att arbeta med kärnkraft. Maskinen förstör sedan sig själv. När han sedan fått skjuts i ett förar- och fönsterlöst flygplan kommer han fram till förläggningen där gränslös lyx råder, en plats som måste beskrivas som Pyonyang enligt koreansk reklam -Paradise! Men han börjar ana oråd och samtalar med två kollegor och de gör upp en plan om att fly. Men samtidigt som de försöker fly i ett flygplan strålas de upp i ett flygande tefat av Exeter och hans assistens Brack. Det visar sig att Exeter och Brack är utomjordingar från planeten Metaluna. En planet som för tillfället är under attack av ärkefienden Zagon och som nu behöver nya urankällor för att upprätthålla den svaga barriär som skyddar planeten. De beger sig på intergalaktisk resa till Metaluna, långt ut i yttre rymden. Vad våra hjältar inte vet är att Metalunas skarpa hjärnor har som slutgiltigt mål att överge sin egen planet och kolonisera jorden! Ska de lyckas?



Varelserna från Metaluna känns lätt igen genom sina exceptionellt höga pannor, men också sitt invecklade, omänskliga och byråkratiska språk. Ur kristna ögon skildras den tomma, kalla och sterila ateistiska världen bortom Gud. Logiska funderingar och absurd rationalitet som nästan kan beskrivas som vulgär. This Island Earth är trots tidstypiska förenklingar en film med substans och som ger ett nyanserat porträtt av Metalunas befolkning. Vissa av utomjordingarna framställs som sympatiska och de inbördes motsättningarna är många och allvarliga.  
Det är ett lidande folk som drabbats hårt av alla krigets fasor. En tidigare blomstrande planet som nu är kusligt öde. På något sätt kan man rent empatiskt förstå vad som driver de auktoritära och elaka ledarna på Metaluna. Är det inte logiskt att härdas emotionellt efter att sett sin planet massakreras?

Precis som kan förvänta sig är stora delar av This Island Earth ett rent frosseri i framtiden och dess teknologi. En   stor och öm omsorg läggs på framtidsskildringen. Men tyvärr utspelar sig scenerna i rymskeppet och Metaluna i en  något klinisk och detaljfattig miljö. I dessa utomjordingars föreställningsvärld måste allt fylla en rent praktisk funktion. Ingenting är onödigt eller överflödigt. Detta ställer kanske intressanta frågor. Då kultur inte är mätbart nödvändigt för vårt konkreta och fysiska liv kanske vi inte borde ta dess plats i det offentliga rummet för givet. Den borgerliga regeringen strävar efter en budget som inte ger utrymme för någon offentligt finansierad kultur, den förväntas marknadsanpassas och vara vinstindrivande. Man vill tysta kulturen och dess systemkritiska potential. Likt Metaluna vill man skapa en rent rationell plats där det onödiga och överflödiga rensats bort. En plats där allt ska fylla en reell och tydligt utsagd funktion, eller med andra ord en död och tråkig plats.



This Island Earth är helt i linje med McCarthys antikommunistiska 50-tal. Exeters anläggning, Metaluna och dess invånare präglas av tidens antikommunistiska strömningar. Av någon anledning har det blivit/varit standard att avbilda framtiden och varelser från främmande planeter med attribut som tillhör simplifierad antikommunistisk propaganda. Så är även fallet i This Island Earth. Exeter och Brack talar om att tillsammans sträva efter världsfred och åsidosätta personliga giriga vinstintressen till förmån för det kollektiva, sannerligen kommunistiska principer och kommunistisk retorik men ramen kring utomjordingarnas budskap består av toppstyrda projekt som kännetecknas av ett demokratiskt underskott, maktfullkomliga ledare, opersonlighet och civila uniformer. Men även maskiner som kan radera individuellt tänkande och vilja. Med andra ord propaganda och konstruerade vanföreställningar om kommunismen. Smickrande och förvånasvärt ärligt att kommunimsen spelar en så stor roll inom Science Fiction, då kommunismen är framtiden, vilket bland annat bevisas av empiriska underlag från vår svältdrabbade och krigshärjade värld.



En kritisk och fortfarande aktuell kommentar: -It is indeed typical that you earth creatures refuse to believe in the superiority of any world but your own. Detta ignoranta och chauvinistiska tänkande legitimerar i nuläget imperialismens oljekrig i till exempel Irak, men också att vi i det tidigare neutrala Sverige skickar bödlar till Afghanistan för att mörda i USA:s tjänst. 

Slutet känner jag mig tvungen att dela med mig av, då det på något sätt var fint, rörande, intelligent etc. Metalunas försök att försvara sig är förgäves och hela planeten blir till ett glödande klot, en radioaktiv brinnande stjärna, en sol! En sol som sprider ljus och värme till närliggande mörka planeter, livets gåva, life is born 4-ever!

This Island Earth är en episk, färgstark storfilm, en optimistisk skildring av en närbelagd framtid. Den är proppfull av fascinerande och nyskapande effekter som i många fall fortfarande står sig. Dessa effekter gör alla alla äventyr som våra rymdresenärer är med om påtagliga och verkliga. Man väjer undan för kometer, blir attackerade av rymdskepp från Zagon och hamnar i dödlig närstrid med hemska insektsliknande mutanter. Imponerande!

3½/5




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0