Nights Of Terror

 

Troll:

En familj flyttar in i ett hyreshus där det visar sig att det bor en liten rackare som busar omkring, nämligen ett litet troll. Han lurar dottern i familjen och tar hennes skepnad. "Dottern" går sedan runt lika oskyldig som tidigare (även om hon äter som ett monster, eller ett troll antar jag, och morrar när hon får sina sporadiska okontrollerbara vredesutbrott.) och kommenterar allt som har med sagornas värld att göra. Hon bränner slumpmässigt de olika hyresgästerna med sin gröna smaragdring vilket förvandlar dem till gröna pulserande kokonger som brister i en explosion av kvistar, hängrankor, buskar och löv. Men också små, små trollbebisar som sjunger och gapar. På detta sätt tas huset över, lägenhet efter lägenhet, tills det i sig är en levande mystisk organism, en fristad för uråldriga varelser i vår moderna urbaniserade värld. Så här ser den absoluta merparten av filmen ut. Hyresgästerna går samma öde till mötes en efter en och brodern till trollet försöker lista ut vad det egentligen är som försiggår. I slutet får dock allt en oväntad fantasy-twist och det visar sig att ett gammalt ondskefullt troll vill ta över universum genom att förvandla huset till en port till en fjärde dimension.

Phil Fondacaro gör en stor rollprestation. Han spelar inte bara det ledande trollet utan också en av hyresgästerna. Han har ett flertal monologer, bland annat om hur det är att vara dvärg. Vilket uppmärksammar åskådaren på de problem, fördomar och hinder som kortväxta möter varje dag. Det känns lite som att detta är skräddarsytt för hans roll, som att manusförfattarna skäms och måste hävda sin politiska korrekthet efter att ha utnyttjat hans handikapp för att göra underhållning.

Ett annat känt ansikte är Julia Louis-Dreyfus som gör sin första filmroll. Vad hon råkar ut för förstår jag inte riktigt. Istället för att förvandlas till ett troll eller en skrumpnande kokong och sedan skog så "föds" hon på nytt ut ur en buske med blad i håret och på sina intima kvinnliga delar. Efter detta springer hon planlöst omkring som värsta nakenfisen och lurar bland annat sin pojkvän in i trollens klor.

En annan liten rolig överraskning är för övrigt är att en Blue Cheer låt spelas och fadern i familjen rockar loss som en galning.

Filmen tillhör samma traditiom som Ghoulies, speciellet första 3/4-delarna. Vad som händer i den sista fjärdedelen är inte lika trevligt. De episka idéerna kräver helt enkelt en högre budget för att förverkligas trovärdigt (även om själva idéen från början skulle kunna vara en kasserad fantasynovell.). Fantasytemat blir minst sagt överdrivet och allt för stor vikt läggs vid bakgrundshistorien, det intressanta är ju egentligen trollens härjningar i vår värld, inte nån jävla töntig sagan om ringen skit!

Jag vet egentligen inte hur etablerat och välkänt trollen är som mytiskt fenomen. Men här i Sweden dominerar de tillsammans med tomtar hela sagovärlden. Trots det är framställandet av troll magert, de är förvånansvärt sällsynta i skräckfilmssammanhang med tanke på att det ibland kan kännas som att i stort sett varje aspekt av mänskligt liv har exploaterats för att göra film. Trollen i denna film är dock extra underliga. Det iskalla och till synes slumpmässiga agerandet från trollkungens (eller vad man nu ska kalla honom för) sida, men även det öde som drabbar hans offer leder lätt till att man drar slutsatsen att han skulle vara ond. Dessa slutsatser sätts dock på skam senare när han visar prov på exceptionell välvilja. Vilket leder till en oerhört nyanserad bild. Vem är egentligen ond och vem är god? Kanske är problemet inte formulerat på ett sådant sätt? Kanske handlar det helt enkelt om krafter som inte har plats för mänskliga intervention?

Det obefintliga våldet och de ofta förekommande skämten gör Troll till en väldigt barnvänlig film. Det som framförallt gör Troll till en barnvänlig film är dock kanske de avslutande fantasytemat, eller vad sägs om det här: Eunice St. Clair är en mystisk kvinna som bor i huset. Det visar sig att hon egentligen är en prinsessa som blev lärd i trollkonst av trollkarlen Torok. Nu måste hon använda sina krafter för att stoppa en fjärde dimension från att upprättas osv. Förståeligt nog är det här någonstans som filmen rent fantasymässigt spårar ur.

En bra film men den lider av samma problem som den (till viss del) liknande Ghoulies, nämligen att de grymma trollen får väldigt lite utrymme. De överdrivna fantasyelementen blir också ett irritationsmoment.

3½/5

Troll 2:

"Goblins still exist!"

Då fadern i en familj längtar efter att lämna stadens stress bakom sig och byta ut den mot gammeldags enkelt bondliv tar han med sig familjen ut på landsbygden för att fira semester. De bestämmer sig för att resa till den lilla, efterblivna och konservativa staden Nilbog där man håller hårt på traditionerna, kanske lite väl hårt. Kanske finns det en anledning som förklarar deras märkliga beteende... Faktum är att Nilbog inte är en vanlig stad (testa bara att läsa namnet baklänges!)

Det visar sig att lokalbefolkningens mystiska beteende kan förklaras genom faktumet att de faktiskt är troll i mänsklig skepnad. Med andra ord har deras enorma gästfrihet en ruskig baksida! Deras geniala plan går ut på att lura i turister avskyvärda trolldrycker som förvandlar dem till varelser som är hälften människor, hälften växter -trollens favoriträtt!(de är nämligen väldigt stränga veganer).

Sonen i familjen vägleds av sin nyligen avlidne morfars ande som berättar för honom om troll och deras ondeskefulla krafter. Nu är det upp till honom att övertyga sin familj och rädda dem från de hungriga troll som vill äta dem och få dem att åka hem från the Goblins kingdom. Vilket visar sig vara lättare sagt än gjort då fadern av någon anledning är enormt fascinerad och har ytterst starka sentimentala band till byborna och deras enkla livsstil.

Detta är alltså upptakten till ett vansinnigt äventyr, där bara fantasin sätter gränser! Logiken däremot gör det inte! När man ska se troll 2 är det bäst att bara koppla av hjärnan och acceptera alla de logiska brister och oförklarligheter som avlöser varandra i en rasande takt. Slappnar man av och har ett sinne för humor så kan man utan tvekan njuta av dess dumhet. Detta är egentligen det enda sättet att avnjuta Troll 2. Den är så extremt amatörmässig att något annat helt enkelt är otänkbart.

Troll 2 har genom sin tafflighet blivt ett internetfenomen av stora mått. Vilket är väldigt förståeligt. På många sätt rör det sig om den perfekta b-filmen, idiotisk dialog, usla skådespelarinsatser, obegripliga händelser osv. Men det viktigaste av allt är att det är framfört på ett ärligt och uppriktigt sätt. Man strävade faktiskt efter att göra den bästa möjliga skräckfilmen och man gjorde sitt bästa. Samtidigt som det är rörande garanterar det svårslagen komik. Detta missförstås ofta. Komiken härstammar inte från exempelvis dålig dialog i sig, utan från dålig dialog som försöker vara bra. Det är därför detta är roligt men inte avsiktligt ruttna filmer som t.ex. troma (även om deras filmer är bra). Den scen som har fått i särklass mest uppmärksamhet är när Arnold (eller vad fan han hette, en kompis till dotterns pojkvän) har blivit matad med det gift som förvandlar människor till växter och inser vilket hemskt öde som väntar honom.

Några av de bästa scenerna: 1. Familjen ska äta giftig mat som lokalbefolkningen bjuder på. Givetvis lyssnar ingen på sonen som febrilt försöker hindra katastrofen. Morfar kommer dock tack och lov till undsättning i sista stund och stoppar tiden i 30 sekunder för sonen ska ha möjlighet att förhindra allt. I 25 sekunder står han och betraktar sin familj innan han samlar mod, ställer sig på en stol och proklamerar: "it has to be done!" eller något i den stilen och familjen vaknar upp när sonen är i full färd med att pissa på maten(!). Fadern blir förståeligt nog vansinnig och ryter åt sin son -"You cant piss on hospitality, i wont allow it!". 2. En häxa förvandlar sig till ung och vacker kvinna för att förföra en av dotterns pojkväns kompisar. Med sig har hon av någon anledning en majskolv. Den märkbart överrumplade unge mannen påpekar att han gillar popcorn, varpå häxan replikerar -"then we just have to heat it up!". Hon lägger sig ovanpå honom och de börjar båda äta från den, vilket leder till att det fullkomligt börjar spruta popcorn! Senare visar det sig att den stackars ynglingen dränkts i dessa popcorn och hans sista ansträngda ord blir -" no..... more..... popcorn!". 3. Trots sina vassa tänder och spjut är trollen av någon outgrundlig anledning veganer och de äcklas oerhört av kött. Hur som helst, efter att familjens hus invarderats av hungriga troll teleporteras sonen oförklarligt till deras högkvarter där "the magic stonehenge stone" finns. Denna sten ger trollen sin kraft. Morfar uppmanar honom att ta på stenen och koncentrera sig för att på så sätt utrota trollen, innan han ska börja får han dock en ryggsäck av sin morfar och uppmaningen att inte öppna den förens hans liv är i fara. Men innan han lyckas stoppa dem omringar de honom och tränger in honom i ett hörn. När allt ser som mörkast ut inser han att han bär sin räddning på ryggen. Han öppnar ryggsäcken och finner en dubbel korvmacka! Han håller upp den mot de förskräckta trollen och deras drottning skriker åt honom i panik att inte äta den -"Noooo! Think about the cholesterol!". Han tar ett flertal stora tuggor och trollen rymmer i skräck. 4. Dottern är arg och besviken på sin pojkvän då hon tycker att han spenderar alldeles för mycket tid med sina kompisar, vilket får henne att anklaga honom för att vara homosexuell. Hon förklarar också för honom att om hennes far hittar honom kommer han att skära av hans testiklar och äta dem(!).



Intressant trivia är att det var Laura Gemser som designade och skapade trollkostymerna.

Givetvis är det helt omöjligt att sätta betyg på denna film, det som saknas i kvalité tar den igen i hjärta och vilja.